onsdag 30 mars 2011

Allt är ok...

Efter att ha suttit i flera timmar och fått min hand totalt massakrerad, åkte jag på eftermiddagen för att lyssna på min bebis små hjärtslag på MVC.
Allt var under kontroll!

Here we go again...

Det börjar bli ett skämt. Råkar jag inte ut för det ena, är det för det andra....
Jag har hängt på telefonen i 3 dagar, tills jag äntligen fick en akut läkartid. De ville konstant skicka mig till en distriktssköterska, men jag sa att jag inte behövde någon som talade om för mig att jag behöver en riktig läkare eller kirurg för att fixa mitt ärende. 3 hela dagar fick jag jobba på det. Nåja, när jag äntligen kommer till Vårdcentralen, tittar läkaren på det och konstaterar på 2 raka, att det här behöver vi ju skära upp.(no shit Sherlook, tänkte jag)
Det börjas med att farbror doktorn(typ min ålder..hihi)trycker i några bedövningssprutor. Vi väntar några minuter och han drar fram skalpellen och snittar lite fint i skinnet. Inga problem där. Han trycker och har sig och ut kommer lite skit, var och blod. Men jag skakar på huvudet och säger: -nix, det ligger något skit där inne. Jag vill ha ut det. Jag böjer upp handen för att bevisa att det minsann inte har försvunnit något av bölden alls. Han tänker något långsamt, men nickar och säger:-okej, vi öppnar lite till, det kanske ser lite mysko ut.
Han snittar upp skiten rätt så djupt och trycker in pinsetten och gräver lite. -Hmmm, du har kanske rätt, det är nog nått som ligger där, men jag vågar nog inte öppna mer i handen på dig.
Han går och hämtar en annan läkare och hon säger:-jag förstår varför du hämtar mig, för jag tycker själv att vi ringer kirurgen. Detta är nog något som sitter i muskeln?
De lägger förband på mig och säger att de måste ringa några samtal först. Jag väntar några minuter och här kommer nu läkarna och säger till mig att gå in i operationssalen. -vi måste nog få ut det där skräpet nu, så vi får börja om igen...
Nu åker det fram världens största bedövningsspruta, två vattentrycksprutor, skalpell och ny pinsa.
Samtidigt som den ena läkaren kör sprutan rakt ner i såret, nyper mig den andra läkaren mig i armen så att jag nästan chockat skriker till av smärta, för att hon nöp mig så hårt. -det där gjorde jag så att du slipper smärtan av sprutan..fnissade hon..
Sjuksyrran tog emot allt sprut från handen..uuiissch...
Han grävde och grävde och konsterade nu att det faktiskt ligger något skit i handen. Några djupare snitt med kniven, in med pinsan och jag sa:-där skrapar du ju i något ben! -Nä, sa han, det är något skräp som ligger här, du har rätt, för det finns inga ben i din hand på det här stället.
Jag glor och lägger mig i.. läkaren säger åt mig att inte kolla så noga, jag får inte svimma nu! Men jag kunde inte låta bli.
Han drar ut lite köttslamsor och någon typ av fettpulpa hänger med MEN..Rätt som det är, får han tag på något i handen och drar långsamt ut det. 
EN JÄVLA STEN.
Alltså, vi snackar inte om grus, eller sand, smuts eller någon typ av flisa..nääää, en stor jävla sten. Den satt sjukt lång inne.
Det kändes som en befrielse. 
Nu sitter jag åter igen, med omplåstrad hand. Det dunkar och det gör ont..men det blir nog bra nu...hoppas jag.
Antibiotika för blodförgiftning=check!

måndag 28 mars 2011

Ny säng

Japp, då har vi varit iväg och handlat säng.
Inte till oss utan till bebisen.

Här om dagen gick det upp en liten "det kanske börjar bli dags" tanke. Alla har frågat vad jag har hunnit inhandla, kläder och möbler inför lillbebisen, och det slog mig att jag köpt en badbalja...that´s it!
Nåja, det finns gott om tid tänkte jag. Inga kläder, ingenting alltså!
Men när jag tänker efter har jag ju faktiskt skaffat vagn också, bara det att den ska hämtas ut först i maj eftersom leveranstiden var så lång. Därför känns det inte som om man köpt något alls.

Jag blev helt insöad på en Babybay, som det heter. Den perfekta lilla bädden.
Kolla in den finfina lilla sängen. Hur gullig som helst. Den ska stå alldeles intill min egen sängsida, så slipper jag springa upp om nätterna..det korta gallret tar man ju givetvis av...
Jag måste erkänna att det känns helstrange att ha en bebissäng i vår lägis.
Alltså, jag har nog inte fattat ännu, på riktigt alltså..

Ont i handen...

Alltså, är det inte det ena, så är det minsann det andra!
För några veckor sedan:
*förkyld som ett as=jobbigt jobbigt
För 2 veckor sedan:
*ramlar på gatan och fuckar upp mina händer
Förra veckan:
*influensa och mår som ett as, igen
Denna vecka:
*min ena hand har fått en infektion efter 3000meters fallet från förrförra veckan, och därmed måste jag in på sjukan.

När fan ska detta sluta?

fredag 25 mars 2011

Moules..Moumes...

Hur gott är det inte med Musslor?
Ikväll fick Tobias till musslorna på ett enastående sätt. (jag hjälpte till lite också)Så himlans gött, att man höll på att explodera på stolen, där man satt och moumsade Moules..
Japp, det var jag värd...Lite god mat, som plåster på mitt snörvlande...







Sopranos

Efter 2 års traggande om hur bra Sopranos är, slog Tobias äntligen till och köpte Sopranos-boxen.

Det var minsann på tiden!


Fredag...

Det är fredag och löning..
Dårå?
Ja, asså, vissa visslar ju till och med, på väg till jobbet en sån här dag!
Och?
Själv ligger jag höggravid, förkyld och ful i håret i min soffa i morgonrocken..
Jaha?
Sååå vad jag menar är; fredag som fredag, det skiter väl jag i...
Eller huuuuur?
Skoja bara, det är ju för fan FREDAG!!
Tjooohooo...
och en sak till...
jaha, vadårå?
SOLEN SKINER! JiiiHaaaaaa...

Sänkt, totalt sänkt...

Vad är det för fel på folk som går till jobbet och är sjuka?
Vad är det för fel på folk som sitter och snorar som fan, hostar som om de ska avlida i hjärtinfarkt eller harklar sig och säger att -jag mår inte så bra.. Vad är det för fel på dessa jävla idioter, som sitter kvar på sin feta röv och glor i datorn istället för att gå hem och lägga sig, kurera sig och inte smitta ner sina kollegor!

Jag är så himlans trött på detta "smitteri".
I förra veckan, blev den ena snubben sjuk och satt kvar på sin plats, smittade ner halva avdelningen. Sedan kom nästa som mådde dåligt, som satt och klagade på att den ena smittat ner den andra(och ändå satt han kvar, rätt så länge?)tills jag sa till att nu får det vara nock, sitt inte här och smitta ner mig, genom att klaga på att någon smittat ner dig...
SUCK!
Jag kommer alltså in på kontoret i onsdags, känner efter, det känndes fasiken som om jag höll på att åka på en släng av influensa, fast jag var inte säker..var det typ en gravidtrötthet/utmattning...nåja, jag går in på kursen som ska hållas.
Första timmen går väl bra, sedan brakar det ut. Det börjar rinna ur kranen på mig, känner mig tung i skallen och det börjar göra ont i ögonlocken..
JAHA, då fick man den influensan...
Jag packade ihop mitt shit och drog hem, bäddade in mig, konstaterade feber och kraftig förkylning. Förkylningen så stark, till den gräns att jag hade ont i tänderna(kanske bihålorna?).

Är det för att folk är snåla som de sitter kvar på sina feta rövar och låtsas jobba?
Är det för att de fullständigt skiter i att andra kan bli smittade?
Är det för att de är efterblivna i huvudet, som gör att hjärncellerna inte lyckas räkna ut att det sprids bakterier genom allt jävla nysande och hostande? (jag till och med desinfekterade min dator, stolen, bordet och musen med spirt, innan jag drog från kursen)
Själv är jag ju gravid och det känns som om jag drabbas dubbelt upp. Surt!
OBS!Dessutom jobbar jag på ett företag där INGEN någonsin skulle gnälla över att en anställd gått hem pga sjukdom, Tvärtom, jag fick till och med ett "krya på dig" sms...så...det finns verkligen ingen förklaring till detta handlande av vissa personer. 

Jag hörde faktiskt en ännu värre berättelse igår; hos min väninna, plockar hennes kollegor med sig sina sjuka barn, som inte fått vara kvar på dagis pga sjukdom.
(Solsidan= ett avsnitt i säsong 1)
Den är ju för fan helt zinnezzzzzzzzz!
Eller, när man kommer in i en affär/butik, så står han/hon som jobbar där, och nyser en rätt upp i ansiktet. Den är fin den, man vill verkligen handla där då! ehhh, eller NOT!

Nåja, jag kan enkelt konstatera att jag är besviken på folk som smittar ner en, som inte går hem från jobbet, eller åtminstonne jobbar hemifrån(den som kan alltså). Schnaoålfan!

måndag 21 mars 2011

trött som ett as

-Och hur var helgen då?
-Jo, den var väl helt okej.

Hela helgen har jag alltså lyckats somna på soffan, morgon, eftermiddag och kväll. Va fansiken är det med mig? Har kännt mig allmänt krasslig och tråkig som fan.

Jag har dock krupit ner i badkaret ett par gånger och jag måste erkänna att jag ÄLSKAR att bada. Speciellet i det här enorma, höga och snygga badkaret som vi nu införskaffat. Tobias har sagt sedan i tisdags att han skulle premiärbada på fredagen, med en kall öl.
Jo, visst, eller hur...
I fredags sa han, jag ska bada i morgon..shit vad nice det ska bli!
I lördags sa han, jag ska bada i morgon, asså, jag måste ju prova!
I söndags sa han, fan, jag har inte hunnit bada..ja, vem vet när detta blir av?
Själv sa jag, -NU tar jag ett bad..och så fyllde jag det med vatten och skum och bara njöööööt.
Inga svårigheter alls.

Från det ena till det andra: jag saknar mina jeans och mina smala ben, mina fina "klack de nightare". Magen står rakt ut och huvudet är som en badboll. Tur som fan att det finns smink!

Vi var bjudna på middag i helgen..igen..shit vad bortskämda vi blivit på middagar.
Men sånt är ju livet, tjoohooo...
Vem vet vad som händer nästa helg? Vi har en middag som är PRELLAD, måste kolla upp status på den.

MEN ALLTSÅ  -Vart tog den söta lilla solen vägen?

torsdag 17 mars 2011

En bortglömd present..

Alltså, jag fick just en ny mus av T.
Han har haft den liggandes länge, men glömt bort den..
Det kan man ju också ifrågasätta, hur sjutton man nu kan glömma detta?
Kolla in...den absolut tuffaste musen ever..
Om man har någon sorts koll över musik, gitarrer och pedaler(som jag själv då får leva med), så tycker man att den här musen är STÖRTHÄFTIG. Grymmecoool..
Det här är alltså en gitarrpedal av märket DS-1, fast en mus till datorn..
I like... I like a lot...

onsdag 16 mars 2011

GODIS

Efter lunchen fick jag ett "sockerdrop", kan man kalla det för sockerdrop?
Jag fullständigt höll på att svimma av sötsug.
Tittade i min väska, i lådorna efter någon typ av halstablett eller annat likande.
Jag frågade om någon hade en kaka att bjuda på..nix..
Jag hasade mig ner till lagret och där, DÄR kom precis lillshipparna in genom ingången, men värsta stora godispåsarna.
Jag log...mitt allra finaste leende(trots att jag blivit tjockhuvud)och frågade snällt om jag kunde få smaka.
Ögonen var stora som tennisbollar och jag nästan darrade av att hålla ettkilospåsen i min hand. Jag rullade upp kanterna(vad är det med killar som rullar ner sidan av en gottispåse?).
Besvikelsen var total.
Av ett helt kilos gottis, inte en enda god??
Ett kilo av ferraribilar och colaflaskor och övrigt sura godisar.
Alltså, i den ena påsen(för det fanns 2 påsar)hittade jag absolut inget som jag någonsin skulle stoppat i min egen påse. Helt sjukt ju. Hur är det möjligt att man kan stoppa så mycket godis, i en och samma påse, utan att det faller mig i smaken?
I den andra påsen fanns det löständer, colaflaskor och annat surt MEN jag lyckades hitta en skumbanan. Tack så jäääävla mycket. Det fanns bara 3 skumbananer, så jag vågade bara ta en.
Mitt sötbegär lättades något...
I morgon ska jag ta med mig några av mina supersmarriga kanelbullar, så att jag kan dämpa det här fruktansvärda suget...

Börja dagen...

Sitter i stolen med mina ömma händer och en svanskota som känns som om den luckrats upp i tusen bitar.
Ont, med andra ord!
Efter att ha tryckt i mig en rejäl DagobertMacka, så känns allt lite bättre.
Jag måste sluta äta bröd, jag känner hur kinderna växer för varje tugga.
Men det är ju så himlans gott.
Vad gör man då?

tisdag 15 mars 2011

Badkar eller Duschkabin?

Länge har vi velat fram och tillbaka om det skulle vara badkar eller duschkabin(duschkabin, vad antikt det låter, jag menar givetvis snygga svängdörrar till duschen)i vårt badrum. Äntligen kom vi fram till ett beslut...ett år senare...
Det blev ett nytt badkar. Det glänser och man vill bara hoppa i och lägga sig med snorkelutrustning och fenor. Kanterna är höga, så det är dykbart från kanten :)
Ärligt talat, det känns väldans bra och nu längtar jag efter helgen, att få ta ett glas vin i badkaret...ehhhh..sa jag vin? Jag är så himlans sugen på ett glas vin att jag totalt glömde att jag inte får dricka alkohol. Nåja, jag får väl lägga mig i badet med en alkofri DRINK, typ en paraplydrink med tomtebloss och skit. Nåja, nått ska jag i allfall smutta på. Tända stearinljus, soft loungemusik i bakgrunden...mmmmmm..så gissit så gissit....
Det fick även bli nyihandlade handdukar på Gertrud(Norrmalmstorg)och jag hittade faktiskt en jättefin duschmatta på HM home. Jag blev förresten förvånad över hur fina saker de hade i butiken på HM home/Drottninggatan..
Nåja, tillbaka till vårt nya badkar...
Turkost till Tobias och rosa till mig..så klart...

måndag 14 mars 2011

Otur på en måndagsmorgon...

Jaha, då hade man fixat till sig, så här en måndagsmorgon...
Klar för avgång och promenerar ner på gatan. Det är kallt och geggigt, halt och grusigt på marken.
Jo, men det är väl självaste...att man ska vricka foten falla rakt fram på händerna och knäna. Jag ramlar alltså, jättetungt och konstigt. Drar upp bägge händerna i gruset och bland stenarna och bägge knäna får sig rejäla skrapningar...
Eftersom jag satte på mig klänningen, hade jag ju sönder strumpbyxorna..det såg hemskt ut.
Det pumpade ut blod ur insidan av händerna och det kändes som om de skulle brinna upp. Alltså, asamycket blod droppade ner i väskan och på kläderna.
Fasiken vilken smärta.
Då jag dessutom väger som en elefant nu, hade jag svårt att komma upp på fötterna.
DET SOM GÖR MIG SÅ JÄVLA ARG, är att folk bara står och glor. Mitt i gatan, står de stilla och glor med sina jävla glosoppeögon. Ingen hjälpte mig upp.
Ingen...de bara glodde.
Trots att det syntes på milsavstånd att jag är höggravid, med jackan öppen och allt.
Fan vad arg jag blir.
Hade man varit i Skåne eller utomlands hade detta ta mig fan aldrig hänt, att folk bara glodde..glodde och glodde. Där hade minsann folk sprungit fram direkt, frågat hur det gick, frågat om man behövde hjälp osv... nåja, jävla Stockholmare i sin jävla rusningstid. Självupptagna jävla as.(har jag svurit tillräckligt nu?)
Jag lyckades få upp telefonen ur väskan(suck, min Prada nersölad med blodstänk).
Jag väckte T, som låg i sin skönaste morgondvala, med mitt fantastiska måndagsmorgons-telefonsamtal. Han kom springandes ut, direkt från sängen, ut på gatan och hjälpte mig.
Han rivstartade bilen, drog ut en vit flagga genom fönsterrutan(skoja..hahaha)och gaazade rätt in på akuten och där satt vi och rengjorde mina händer i över en timme. Vilken smärta. Sjuksyrran var nice, hon sa flera gånger hur duktig jag var och att hon själv hade svimmat av smärta. Faktum är, att det gjorde så jävla ont, att man liksom till slut inte kände någon smärta.
Nu sitter jag här hemma, rastlös, med omplåstrade tassar. Något handikappad.
Det är lite synd om mig.
Det dunkar som fan i händerna och knäna är svullna.
Bebisen sparkar för fullt i magen, så det är lugnt. Hon undrar nog vad 17 som hände?
Jag blir hemma från jobbet idag.

söndag 13 mars 2011

Hemma fantastiskt bra, men ibland, borta ännu bättre...

Alltså, det finns få männsikor som man bara känner sig hemma med, där man snackar, käkar och bara har det gött tillsammas. Johan & Malin och deras lilla dotter Mollie, de är så jäkla sköna människor.

Igår var vi på middag hos dem och fick oss en redig festmåltid.
Hur fan ska vi bräcka den?
Det får bli som i Solsidan, nästa gång vi bjuder på käk..Caterat, med andra ord, typ från Mattias Dahlgrens place...
Asså, vi käkade, käkade och jag slutade inte att käka(inte konstigt man är rund i huvudet, som en St.Bernardshund)? Hur gott som helst..

Så här såg menyn ut:
Förrätt: Snittar med löjrom på klassiskt vis..mums
Varmrätt: Hummerrisotto med frästa pilgrimsmusslor och skummad hummersås(satans god sås, som dessutom Malin kokat hummerfonden själv på skalen..shit asså)..MumsFilli...
Efterrätt: Vitchokladmousse med färska jordgubbar i fläder..men va fan...MumsFilliBaba..

Det är bara att tacka för en supernice kväll med mycket skratt och snack!
Tack mina goda vänner....

En bulle i ugnen...

Japp, det är bara att konstatera att magen växer.
Jag växer...
Rund som ett klot i huvudet, har man blivit också.
Shit alltså, hur ska det här sluta?
13 kg plus och bara i 6 månaden(v.27)...oouuuppss...


























Lördags morgon, osminkad variant..
..i hemmaklänningen :)

























Lite smink och locktång...
allt blir mycket, mycket bättre!


bullbak...

Ja, det skulle ta 38 år för mig, att baka mina första kanelbullar(förrutom de, som man kanske bakade när man gick på hemkunskapen i grundskolan).
Jag är nöjd.
Vilket jäkla jobb.
Det tog ju hur lång tid som helst, men i slutändan så är man nöjd att man lyckats.
Då vet man..
Först avsmakade man bullarna med ett glas mjölk.
Nyköpta tulipaner vid bordet är alltid fint och sedan, tog jag med ett par bullar till fikat med tjejerna på jobbet.

fredag 11 mars 2011

Döden...

Igår fick jag ett samtal som fick mig att bli helt stel, att frysa till is och när minuterna passerade, gick det plötsligt upp för mig vad som hänt.
Jag fick en chock.
Jag blir så jävla arg, ledsen och besviken på att livet kan vara så orättvist...

En vän ringer och talar om att Rydan har dött. Gått bort. Avlidit.
Så jävla tragiskt.
Han klarade det inte. Det blev ett slut, ett tragiskt ett ledsamt slut...
Livet är skört och man måste verkligen ta vara på det.
Man får sig en tankeställare som nästan ringer som ett alarm i huvudet, som skriker till en att man måste ta vara på livet. Leva livet. Vara glad över det man har. Njuta och se till att få sina drömmar att bli sanna...
Man blir rädd, man blir rädd som fan över att det kan hända en själv...
Rätt som det är, finns man inte längre..

Rydan, Daniel Rydkvist, en härlig människa som dog igår, alldeles för tidigt.
Endast 35 år gammal. Han blev sjuk för bara ett par månader sedan och det var hårt..

Aldrig någonsin har man sett Rydan utan ett leende över hela ansiktet.
Givmild och rolig. Det finns inte en människa på planeten som har något ont att säga om honom.
Partykillen som alltid hängde på...

Vi kommer alla sakna honom och vi kommer alla att tänka på honom...
Vila i frid...
Jag tänker på honom, hans bästa vänner och hans familj...

Un amico è morto ieri..
Riposi in pace, Daniel "Rydan"Rydkvist...

torsdag 10 mars 2011

Sol och värme...

Jag längtar sjukt mycket efter solen, värmen och havet.

Att handla på Blocket.se

Alltså, jag ska vara helt ärlig. Jag har varit emot att handla begagnade saker, troligtvis hela livet MEN det kom en släng av, snålhet, snikenhet, inte slösa i onödan, eller var det bara en jävligt intelligent tanke av mig?
Nåja,
jag har dock sålt en sjukt massa möbler och annat skit på Blocket, men jag har, hade, aldrig köpt något själv.
Jag har alltså gjort mitt första köp nu.
Efter att ha kollat runt efter bebisartiklar, kom jag fram till att allt är himlans dyrt. Nåja, vi lider inte av dålig ekonomi och vi har dessutom supersnälla föräldrar som gett oss presenter, men av ren nyfikenhet började jag kolla in blocket också. Hmmmm...där fick jag nu syn på en badbalja med inlägg till bebis. Rosa. Finfin. Precis den där färgen jag vill ha, när jag nu väljer att köpa badbalja.
Priset i butiken var 369kr +199kr. Priset på Blocket 250kr för bägge, jag prutade och fick betala 200kr. Detta är = en finfin rosa badbalja med inlägg, som nu står och väntar. Jag sparade alltså 368 kr. Shit, detta är så olikt mig att jag knappt känner igen mig, men jag är fan nöjd! Just det, nöjd är mitt ord.
Nu ska jag kolla igenom vad annat jag kan fynda på blocket...

Ho comprato cose di seconda mano, per la prima volta nella mia vita ...
 

SÖTSUG

Jag fattar inte varför jag får den här sötsugsdippen, som fullständigt gör mig ofokuserbar. Jag kan inte tänka klart, jag börjar googla på kanelbullar, gör värsta schemat för att baka ikväll. Drömmer om äppelkaka med vaniljkräm. På tal om äppelkaka..
När jag var liten, åkta jag och min mamma alltid och fikade på ett café som heter Fahlmans och ligger på Kullagågatan i Helsingborg. Varje gång, sedan bebisbenen, beställde jag äppelkaka. Jag svär på att den här äppelkakan är GUDAGOD. Den är så god att jag skulle kunna ta flyget ner till Skåne, endast för att äta den där suveräna äppelmarängkakan...har ni någonsin vägarna förbi, är det ett måste att gå dit för att smaka den. 

När jag och Tobias var nere i Helsingborg, köpte vi den här kakan, cyllade ut längst havet, la oss på de fina solstolarna som sitter fast där, vid bryggorna. Där låg vi och  drack vårt kaffe, åt vår äppelmarängkaka och bara njöt. Jag längtar dit, jag längtar till Hbg och jag är sjukt sugen på kakan.
-fan osså,
(600km längre upp i landet)

onsdag 9 mars 2011

måste byta...

Jaha, drog i väg till Netonet och fick byta min externa hårddisk som totalt fuckade upp. Man blir helt chockad när man märker att fotohårddisken pajar och man mister hundratals bilder. Va 17 gäller egentligen. Nåja, jag fick en ny, men egentligen hade jag velat byta märke och hela grejen. Tänk om den här också pajar nu? jaja, vi får väl se.
På väg hem, drog vi förbi(åker man med Åsa, så är det milkshake som gäller)Max och tog varsin lyxmilkshake. Fan vad äcklig jag är. Jag sög i mig hela milkshaken på 5 minuter och trodde jag skulle svimma av energikicken som slog till. Jösses...
Nåja, nu är den liggandes i magen, så det är bara att se glad ut och vissla...vadå ångest...
NÄ, nu får jag nog ta tag i saker o ting.. back to business!

tisdag 8 mars 2011

Semla...

Internationella kvinnodagen i all ära, men det är ju för fan Semeldagen idag.
Har jag ätit en semla?
Nope...
Varför inte?
Jag hade för stora förväntningar om att vi skulle få det på jobbet, så jag satt här och väntade, väntade och väntade. Jag såg hur semlorna dansade framför mitt skrivbord och hur grädden smetades runt mina läppar och hur mandelmassan trängde ur mungiporna.
Shhiiiiiii fick jag!
De hade glömt bort att det var semeldagen idag, så det blev inga semlor. Kanske i morgon, i stället, fick vi till svar.
Fan, hur sugen får man vara på en semla?
semla
semla
semla
semla
Nåja,
ska iväg till Sickla köpcentrum för att köpa en fåtölj, kanske man kan få tag på en vettig semla där?
Asså, helt ärligt talat, jag kan inte fokusera på annat än en jävla SEMLA....
Vad ska jag göra?
Vem fan kan ge mig ett vettigt tips, för jag står inte ut?

















  
                                     Bilden är lånad från Arla Recept.

måndag 7 mars 2011

Att byta efternamn...

Har nu fyllt i papper som ska iväg till skatteverket. Känns rätt lustigt, men vi har bestämt oss för att byta efternamn. Vi tänkte inte gifta oss ännu, men så småningom, då får man ju givetvis ta och välja vilket efternamn som man tänker ta. Ska vi ta Tobias eller ska vi ta mitt efternam?
Vi kom gemensamt fram till att inte ta någons alls.
Vi tar min mammas gamla flickefternamn. Det blir bra.

Konstigt nog, när jag satt och fyllde i papperna, kändes det som en rätt stor grej att göra.
Men egentligen, ett namn, vem bryr sig.
Jag har ju massvis med smeknamn.

Mitt favoritsmeknamn är nog ändå Polski.
Tobias har alltid kallat mig för Polski, redan innan vi blev tillsammans, så man har liksom vant sig och faktiskt börjat tycka om smeknamnet supermycket.
Nåja, tillbaka till efternamnet. Det krävs rätt mycket av en nu när man byter det. Nytt körkort, nytt pass, skicka in till banken och alla andra ställen? Ja, så blir det med det!

söndag 6 mars 2011

Habegär...

Tog en sväng till Sickla för att kolla in bebisartiklar. Har ju en lista som gudarna ska veta är skitlång. Nåja, jag köpte inget, utan gick in i alla sköna inredningsbutiker och hämtade såååå himlans mycket inspiration. Hittade hur mycket fint som helst, och önskade nu att jag bara kunnat dra fram några 100-tusen och shoppat loss för.
Sickla har mycket fina grejer...skönt när allt är samlat på samma ställe.
Det är nu övertalningsprocessen startar.
Förresten, svängde dessutom förbi en inredningsbutik som heter Zandvoort och hittade en massa fina möbler som jag bara stod och dreglade över. Köpte inga möbler men hittade en liten blus som hängde där helt själv och väntade på mig.

En skön helg...

Vad är väl bättre än att sitta en helkväll med familj och vänner...nada, jag säger nada.
Att på helgen få käka middag, umgås, skratta och ha allmänt astrevligt, det är nog det bästa som finns.

I går tog vi oss en tur ut till Nynäshamn. Det tog ca.3 minuter att gå igenom lillstaden. Tråkig. Asså, verkligen en trist håla. Trodde det skulle vara typ som Norrtälje, men det var det inte. Nästa utflykt får bli till Trosa. Det sägs ju vara rätt mysigt där, kanske bara på sommaren, vad vet jag.
Vi stannade iallfall till på Restaurang Krogen och käkade fisksoppa. Den var hyfsat god, måste jag nog ändå erkänna.

Väl hemma, gubbavilade vi och drog sedan till farsan för att käka lite middag. Finbesök från Västkusten hade också kommit. Min finfina faster Ann-Louise och Beng.










































    Mmmm..vad smarrigt med citronvatten...ehhh..not..
..jag var sjukt sugen på vin.

torsdag 3 mars 2011

Hjärtat slår...

Idag var jag över till MVC för att kolla att kiddon är okej, där inne i magen.
Värdena såg bra ut. Jag behöver inte käka järntabletter, eller vitaminer(detta för att jag har stenkoll på kosten, vi äter alltid bra mat med massor av grönsaker). Ikväll kunde vi dock hoppat över broccolipastan, det luktar nämligen prutt i hela lägenheten. Varför ska broccoli lukta så illa, när det är så gott?
Nåja,
fick hörra kiddos hjärta.
Det slår snabbt.
Tuff, tuff, tuff, tuff, tuff, tuff...som ett tåg i 180km/h.
Jag längtar...
Jag längtar så himlans mycket att jag smäller av..

Jag har alltså kommit i v.25, i 6:e månaden...
Så här ser jag ut idag!

Rena Rama Idiotin...

Jajamensan, har hamnat i facket där man anmält sig till nyhetsbrev om det dyker upp bra erbjudande på barnartiklar. Fick alltså en inbjudan till Babyland idag, för ikväll. Det skulle vara finfina erbjudanden.
Jag o T åker alltså dit, till Kungens Rövatooo, för att kolla in vad man kunde köpa. Med tanke på att listan på inköp man bör tänka på innan bebisen dyker upp, ja, den är 3 km lång, så vi tänkte beta av den lite ikväll. Ellllleeeeeerrrrr Huuuuuuuur!
Vi hittar en parkering en bit därifrån, knallar dit och upptäcker folkvandringen, värre än araberna mot Mecka. Det var verkligen inte en svenne på hela stället. Det kändes helt fel. Folk stormade butiken, det skreks på alla konstiga språk och jag o T kollade på varandra och skrattade och sa: vi åker hem va?
Besöket tog ca.20 sek.
Fy för Söööören. Där stod dem, löksvettiga och skulle bara fram genom kön, till vilket pris som helst. Nä, fy fan, säger jag. Tur ingen såg mig där.
Jag och Tobias kommer ALDRIG någonsin gå på någon mer inbjudan av detta slag. Shit, vad B.
Det får hellre kosta några kronor extra än att jag ska förnedra mig själv genom att stå bland de här galningarna.
Väl hemma igen, ner i soffan och allt känns softish.

Finfin fisk

Det är inte ofta vi drar iväg på lunchen, men när vi väl gör det, japp, då blir det gosaker.
Idag drog jag, Roine och Carola iväg för ett kungligt besök på Erssons Fisk i Fruängen. Jaja, tänker ni, Fruängen? What´s? Japp, ni hörde rätt. Den här lilla hålan, strax utanför Stockholm, nära mitt jobb, har en supertrevlig fiskkrog där maten som serveras är av riktigt hög kvalle.
Idag blev det ungsbakad kummel med vitvinssås och skaldjur. Jag säger bara MUMSFILLI!

onsdag 2 mars 2011

Kulan på magen är en magnet...

Jag förstår inte varför i hela friden folk har fått för sig att man får ta på en gravid kvinnas mage, hur som helst?
Asså, ärligt talat, vad är det som gör att folk bara går fram, utan att fråga och börjar trycka och kladda med sina jävla skitiga händer på min mage? Jag blir så sjukt irriterad.
Jag läste förresten på en annan blogg om en tjej som konstant råkar ut för samma grej som mig...sjukt ju!

Här om dagen kunde jag inte låta bli, att till slut säga till:
-helt ärligt talat, så har mina rattar också blivit sjukt stora på sista tiden, ska du klämma lite på dem också eller?
Killen blev lång i huvudet och fattade inte varför det var så obekvämt att han kände på magen.
Givetvis fattar jag, att ingen tar på magen för att vara elak, utan tvärtom, men det känns ju liksom inte bra...faktiskt...
Undantag är ju givetvis polarna!
...så det så....

DET BLEV INGEN HÖSTSEMESTER, INTE HELLER EN VINTERSEMESTER OCH DEFINITIVT BLIR DET INGEN VÅRSEMESTER HELLER...

Inte blir det utlandssemester i början av sommaren heller...nåja, jag ska inte klaga. Jag har iallfall haft mina 3 veckors semester på 17 månader, och de semesterveckorna var guld värda. En vecka i Grekland och 17 dagar i Thailand-förra sommaren.
Jag måste erkänna att det känns sjukt jobbigt att vara ifrån både sol och värme under så lång tid. Förr bodde man liksom i solens rike och åkte till havet varje helg MEN nu är tiderna förändrade.
Det blev ingen weekend under hösten därför att vi skulle ta en vintersemester efter jul. Jag kunde endast ta ut en vecka då, så valet av utlandsemester blev krympt. Inget Kanarieöarna för mig och absolut inte Egypten heller..nix, vi hoppar helt enkelt.
Nu väntar jag ju barn, så nu kan vi inte heller resa iväg och i sommar blir det inget...troligtvis tidigast efter sommaren..JiiiiHaaa...
Idag tittade iallfall solen fram här och man känner sig fan som levande igen.
Jag hatar detta kalla klimatet, som bestämmer hur vi ska få må..
Här kommer en sommarbild, från länge sedan, Italien...






















tisdag 1 mars 2011

Garderoben färdig...

Alltså, jag vet inte, men händer detta bara oss?
Varenda eviga gång, som vi använder borrmaskinen hemma, ska det borras fel.
Det är inte det att man mäter fel(jo, kanske om man heter Tobias :))utan det handlar om vad som ligger bakom väggen. ?
SUCK!
Man spacklar, slipar, målar, målar igen, låter det torka och man ser helt plötsligt en ny vit värld framför sig. Elegant!
Vi har ju som sagt fixat till projektet Garderoben. Den absolut minsta walk in closet man kan äga, men man kan gå in i den och det är väldans högt i taket.
Med andra ord, plats för många hyllplan.

Planeringen för hyllplanen var klockrena.
Vi börja med att borra för fästena i väggen.
Balk!  (asså, vi snackar järnbalkar)
Balk!
Balk igen!
Satans balkjävel!
...och där fick vi till ett hål.(dags att spackla och planera om hyllornas läge)
Då tar vi nästa hyllplan...en satans balkjävel till...
(varför har vi fortfarande inte lärt oss att köpa en sån där pryl som läser av vad som finns bakom väggen, balkar, el och annat skit)

Använd knogen då, tänker ni, jo visst, lättare sagt än gjort. Vi lärde oss iallfall att när det gäller en vägg mellan rummen så ligger ju balkarna typ 60cm ifrån varandra, då kan man ju nästan räkna ut var de ligger, men inne i garderoben var läget hellt annat.
Balk
Balk
Balk
Och så kom lite El, man flyger nerför stegen av stöten(nästan..fnisss)
(nu är hela jävla väggen sönderborrad och den kommer snart rasa ner i små smulor så att man kan gå rakt in i grannens kök.)

Nu, är äntligen garderoben färdig! Den är tjusigt vit och hyllplanen sitter där de ska och kläderna är på plats. En befrielse för själen...
Snipp Snapp Slut, så sprängdes garderoben!