tisdag 19 mars 2013

Dagis

Ja, jag kallar det dagis trots att jag vet att det heter förskola. Det känns mer mysigt att kalla det dagis. Förskola känns så stort, så ..hm, ja så väldigt pedagogiskt. 
Jag känner ändå att dagis känns mer för småkiddos, helt enkelt.

Och,
hur går allt då?
Jo, hon är en så liten darling att man ramlar baklänges. 
När jag pussar hej då på morgonen, vinkar hon till mig och leker genast med de andra barnen. Pedagogerna, fröknarna är superbra och allt känns bra. Tryggt helt enkelt.

Hon har inte gråtit något ännu, men det kommer väl ett bakslag på detta med, för eller senare. Jag hoppas inte! 

Nu sitter jag här hemma, det är snöstorm ute och jag längtar ihjäl mig efter henne. 
Jag längtar tills jag ska springa ner till Dagiset och få krama om min lilla underbara tjej. 
Jisses, det pirrar liksom i magen innan man sticker iväg.
Tack o lov blir det ju inte så långa dagar för henne. Jag lämnar kl.09 och hämtar kl.13:30. Så länge jag inte jobbar, vilket jag kommer att börja med snart, så ser jag ingen anledning till varför hon ska gå varje dag och hela dagar. NixiPixi. 
I morgon hänger hon med mig till stan eftersom jag ska till frissan och fixa till mig. Jag vill absolut inte att de ska ringa och be mig komma och hämta Snäckis om hon skulle känna sig krasslig..och så står jag där och säger:-asså, jag kan inte komma för jag sitter hos frissan. 
Hur fan skulle det se ut?
Nä,
jag tar med min lilla skatt till city, så får vi en hel dag.

Efter dagis idag, ska vi åka och bada. Hoppas det inte är alltför kaos ute i snöyran så att trafiken inte går. Vi får väl se. 

Hej så länge!

torsdag 14 mars 2013

Första lämningen på dagis...

Jag har ju som ni redan vet, haft det sjukt jobbigt med att släppa Esther.
Det har varit en pina att förbereda inför förskolestarten men det har gått. Jag har gråtit mycket och jag har nästan känt mig sjuk av att behöva lämna ifrån mig henne.
Nu har stunden kommit och i måndags hade vi första inskolningsdagen. 
Jag har varit med på dagis i 3 hela dagar och i dag, på 4e dagen skulle jag lämna henne ensam.

Igår kväll pratade vi om att jag skulle gå och jobba idag och att hon skulle förstå att mamma skulle lämna kvar Esther själv med kompisarna och Jessica på dagis. Hon var med på notorna och nickade.

I morse följde jag med in, tog av henne kläderna, satte mig på knä och sa: - nu ska mamma gå. Jag kommer och hämtar dig om en stund igen. Får mamma en puss?och så fick jag en puss och sedan vinkade vi hej då.

Jag gick hem med brustet hjärta. Den här fasen i mitt liv är över. Den här fasen då det bara är jag&Esther. Nu är det en ny fas. Esther börjar bli stor, får kompisar och kan själv.

Jag grät när jag gick hem. Jag grät här hemma men försökte ändå sansa mig.
Efter 30 minuter ringde jag och frågade hur det gått och hon hade fortfarande inte gråtit.
En och en halvtimma senare ringde Tobias och hörde hur det gått och allt har gått bra hit in tills. Fortfarande inget gråt. 
GUD så skönt!

Det är klart att det kommer ett bakslag. I morgon eller i nästa vecka. Det är ju självklart. 
MEN det känns otroligt bra att hon är så tuff att hon vågar lita på sin fröken nu. 
Det känns faktiskt underbart i själen.

Nu längtar jag efter att få gå och hämta henne. Min lilla underbara lilla tösabit. Sötast i världen.




måndag 11 mars 2013

En hel vecka sedan!

Shit pommez vad tiden går fort!
Det var en hel vecka sedan jag sist skrev här på bloggen. Jag svär, jag har haft full upp och jag svär igen; det har ta mig 17 varit den hemskaste veckan i mitt liv...tror jag faktiskt!

Först blev Tobias sjuk och låg i influensan. Han åmade och hade sig och mådde såååå dåligt(tänkte jag)för det brukar låta likadant på honom om han är lite förkyld eller lite halsbränna. Men ack så fel jag hade. Han var ju skitsjuk visade det sig. Sååå: Förlåt Tobias för att jag inte tog dig på allvar!

Sedan blev Esther sjuk. Riktigt sjuk!
Så sjuk att det var ambulansfärd hela vägen till SÖS.
Vi fick stanna och sova på sjukhus så att man fick klaustrukänsla. Man fick ju inte lämna rummet.
Lilla Snäckis åkte på feberkramper. Den där i värsta laget. En sådan som man aldrig någonsin mer vill se eller vara med om. 
Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Trodde jag förlorade henne. 
Tur man hade en granne som hjälpte mig med att ringa ambulansen.

Sedan blev ju jag sjuk.
Alltså, sängliggandes hela fredag-söndag. Kul helg. Not!

OCH sist men inte minst:
Idag började Esther på dagis.
Hjälp,
hon började med inskolningen på dagis idag. Nä, jag vill inte. Tiden har gått för fort och jag vill bara stanna klockan.
Hon var grymt duktig för sin första dag. Hon till och med somnade med de andra små kidsen. Hur gulligt som helst. Tack och lov så ska hon bara gå 3 dagar i veckan från och med maj. Sedan blir hon ledig hela sommaren juli-september då Tobias ska vara hemma med henne. Sedan blir det 4 dagars dagis för hela slanten fram till jul. Det är ju en rätt bra inskolning tror jag. Helst hade jag aldrig lämnat henne på dagis eftersom jag vill vara hemma med henne....men, så har man ju ett arbete man måste gå tillbaka till.

Jag berättar mer om dagis i veckan. 
Hej hej så länge


måndag 4 mars 2013

Ändrade planer

Jo, men visst...
Det blir aldrig som man väntat och i vårt fall kanske det var lika bra det.
Alla våra stora projekt för den här veckan måste nu skjutas upp.

Stackars lilla underbara unge. Hon yrade hela natten, hade mardrömmar och skrek -nej nej i sömnen varje halvtimme. Febern gick knappt ner och imorse låg vi på 39 graders feber.

Hon åt tack o lov sin gröt och för en liten stund sedan däckade hon i sin säng. Stackars liten snutta.

söndag 3 mars 2013

Örfilen

Snart är det dax för sista avsnittet av den Australiensiska serien Örfilen.
Shit, vad bra jag tycker att den är!
Synd att det finns så få superbra serier.

Eller så kanske det är lika bra, för annars hade man kanske suttit och glott på allt.
Hoppas sista avsnittet är lika bra som de andra...

hej svejs

Helgen snart över

Förra helgen strosade vi omkring på stan. 
Checkade in på Sturehof på eftermiddagen och tog ett par glas vin och käkade deras suveräna skagentoast.
Vi hade en finfin dag på stan och lika fint hemma. Det var meningen att det skulle bli en repris på det..men så blev det inte. Nix.

Den här helgen började så´dääär.
Tobias med influensan och blåsväder så att man höll på att flyga iväg och nu har Snäckis 39 graders feber.
Mmmm, väldigt bra tajmat.
Not.

Nåja,
livet går vidare och vi hämtade mat från Svenska SushiKöket igår. 
Dock fick vi fel mat MEN fy fan vad god den var ändå.
Deras bemötande är alltid så himlans schysst och servicen är verkligen på TOPP.
Jag har inga ord för hur bra jag tycker att de är. 
Maten är TOPP!
Personalen är TOPP.
Läget(för det ligger himlans nära oss) är TOPP. :)
Sist men inte minst, stället är dessutom himlans fint. TOPP det med alltså.

Det ska verkligen bli spännande att se den nya restaurangen som öppnar sidan om Svenska Sushiköket. 
Det är samma ägare förresten. Bra folk.
Tror att det ska bli någon typ av amerikansk mat. Fast jag är inte helt säker. 
En god hamburgare är ALDRIG fel. 
Vi kommer nog att bli stammisar även där...jo, jag är nästan säker på det...

Ja,
så här enkel var min helg.


Snäckis älskar att sitta där.